I lördags var det äntligen dags för tävling på Luciapokalen. En tävling som jag har jobbat mot i 1 års tid.

Jag hann knappt kliva av scenen förra året innan jag började fokusera på just denna tävling. Jag ville bygga en mer muskulös fysik, jag ville förbättra min posering.

Det har varit en tuff resa, ett tufft år på många sätt. Bla så blev jag svårt sjuk i februari då jag drabbades av Denguefeber. Vilket senare på året även gav mig ett fruktansvärt håravfall där jag tappade hela 2/3 av allt mitt hår, en oerhört traumatisk upplevelse. Men jag hittade en behandlingsform som satte igång min hårproduktion igen, och nu växer håret jätte mycket.

Jag har sett till att ge kroppen rätt näring och har säkerställt att jag har bra näringsintag och bra värden i kroppen (mätt både via blod, hår och saliv så jag vet att jag mår bra och har bra hälsa)

Sen så har både jag och mannen startat egna företag med mycket utgifter och små inkomster som det alltid är i uppstarten, så vår ekonomi har verkligen varit i botten.

Både detta hårtrauma samt vår ekonomiska situation har skapat en megastor inre stress och jag har inte riktigt kunnat fokusera 100% mentalt på att jag ska tävla. Jag körde på som jag i princip alltid gör, bara kör på, men det visade sig att min kropp inte gillade detta och svarade genom att inte gå ner 1 endaste gram i vikt. Jag stod stilla i vikten i hela 7 veckor, gick varken upp eller ner.

-Tro mig detta var ännu mer stressande. Att träna och äta rätt och veta att jag gör allt rätt men inget händer. Sjukt frustrerande och skapar i sig ännu mer stress.

Jag bestämde mig för att lägga in ännu mer krut, jag bestämde mig för att verkligen ge allt. I princip var jag beredd på att köra totalt slut på kroppen, jag sa till mig själv att jag har jobbat så länge för det här och jag vägrar att låta kroppen besegra mig. Jag ville så gärna vara starkare än min egen kropp. Jag är sjukt envis (vilket är både bra och dåligt, i detta fall kunde det vara sjukt dåligt om jag hade krashat totalt)

Skulle det då visa sig att kroppen ändå inte svarar så hade jag iallafall vetskapen om att jag verkligen gjort allt och lite till. Jag gillar att göra saker till 100% helt enkelt.

Så min plan sattes i verket, jag hade 7 veckor på mig att droppa 7 kg för att komma i någorlunda tävlingsform. Jag tränade 1 timme cardio varje dag samt 6 st styrkepass per vecka. Utöver detta så gick jag på massage 1 gång varannan vecka, jag stretchade och jobbade med rörlighetsträning ca 20 min per dag, jag poseringstränade ca 15-20 min per dag. Nu ökade jag på cardion med ytterligare 1 timme per dag, jag tog bort alla kolhydrater i min kost, så ja jag minskade matintaget och ökade träningen.

MEN jag började även att jobba mentalt, jag visualiserade att jag stod på scenen, jag började fokusera och forma den rätta känslan i att jag skulle tävla. Jag gjorde avkall på allt socialt liv, jag slutade att städa och bara gjorde egentligen så lite som möjligt utöver att träna och jobba. Mitt jobb tar i och för sig oerhört mycket tid så det fanns ingen tid över från början, ha ha! Men jag började verkligen på riktigt för första gången i mitt liv att varva ner, jag fokuserade på att andas inte bara andas utan att andas lugnt, djupt att vara närvarande i min egen kropp. Jag sa till mig själv och började skapa känslan om att jag ska fixa det. Jag kopplade på hjärtat och känslan av att stå på scen och njuta av ögonblicket.

Å gissa vad, det tog bara några dagar sen började vikten att gå nedåt. Kroppen började äntligen att svara, jag började få upp hoppet och fick lite glädje, jag satsade verkligen allt i varje träningspass, jag tog i hårdare jag lyfte tyngre, jag gav allt varje minut jag tränade. Jag gick så mycket att jag fick stora köttsår på hälarna av allt nötande. Vikten fortsatte nedåt.

Jag började se att jag utvecklat mer muskelmassa vilket gjorde mig stolt. Jag kände lugnet i kroppen och skapade känslan av att jag var nöjd. Jag kände att jag ändå nått mitt mål med att skapa en bättre fysik med mer muskler. Jag kände lyckan, lugnet och blev tillfredsställd.

När det bara var 1 vecka kvar innan tävling så bestämde jag mig för att njuta av denna tid, att bara få vara här och nu hela denna sista veckan och sen att bara gå upp på scen och känna mig stolt och lycklig över att jag lyckats med att besegra min kropp.

När det var inregistrering på fredagen (tävling var på lördag) så var formen där, jag hade lyckats jobba bort 7 kg på 7 veckor. (Total viktnedgång blev 14 kg på 24 veckor) Min lycka var total och jag var så lugn och hade en magisk känsla i kroppen. Jag hade roligt, jag njöt och var stolt. Jag var liksom nöjd här, jag hade tagit mig i mål. Oavsett om jag kommit 1a eller sist på tävlingen så hade jag nått mitt mål redan här.

Lördagen kom och jag var lugn, trygg, nöjd, lycklig, taggad, fokuserad, förväntansfull, uppfylld av glädje och jag var så förbannat mäktigt stolt över mig själv.

Jag hade bara så roligt hela dagen, allt bara klaffade och att jag tog mig till final var så sjuuukt härligt, och jag var ännu mer nöjd, glad, stolt och klar där. Men att sen stå där på finalen och höra namn efter namn ropas upp (de börjar med 6e platsen och ropar sist upp 1an) Att stå där och inse att vi är 3 st kvar och jag är en av dem, att inse att jag kommer få en pallplats. Att komma 3a och få BRONS är på riktigt ett av det bästa ögonblicken i mitt liv.

Visst alla som står här på scen på tävlingsdagen har kämpat mycket och länge, men jag hade verkligen kämpat i motvind under så lång tid. Jag hade vunnit så mycket mer, jag vann kunskapen om att ALLT GÅR BARA MAN VILL OCH JOBBAR TILLRÄCKLIGT HÅRT FÖR DET!

Jag känner mig som den största segraren av dem alla. Magisk känsla, så otroligt magisk känsla.

Nu har jag ett helt år off från tävling, jag har ingen nästa tävling satt. Målet nu är att fokusera på att bygga mitt företag, att vara en kärleksfull mamma, fru, vän och bli världens bästa PT och coach.

Jag ska fortsätta att utveckla min fysik, bygga mer muskler, för detta är mitt liv, det är min livsstil. Men kroppen behöver tid för återhämtning och tid för uppbyggnad för att få en ännu bättre fysik. det tar tid att bygga muskler och jag har många år på mig.

November 2015 hamnade jag på bronsplats i Body Fitness på Luciapokalen
November 2015 hamnade jag på bronsplats i Body Fitness på Luciapokalen

Poseringspose i profilframifrån

Ryggen är så mycket mer muskulös än förra året
Ryggen är så mycket mer muskulös än förra året

Poseringspose S

 

BRONS på Luciapokalen!
Tagged on: